Peter Forsberg

Under kvalserien hade jag jobbat i Örnsköldsvik och skulle flyga hem. Det blåste stormvindar, man blåste lätt omkull om man inte tog spjärn ute på startbanan. När vi satt i planet tänkte jag, som vanligt, på om jag skulle landa eller krascha som final på denna flygtur. Med tanke på vädret kändes det inte osannolikt att krascha var ett alternativ. Jag började bli lite nervös.

Sen började jag föreställa mig hur det skulle bli om planet kraschade. Peter Forsberg satt nämligen snett bakom mig. Det skulle vara på alla löpsedlar. "Peter Forsberg död i flygplanskrasch!". Det skulle vara toppnyhet i tv-sändningarna. Det skulle vara på nyheterna utomlands. De skulle göra minnesrunor. Alla skulle prata om det, som när Michael Jackson dog. Flera av hans gamla klubbar skulle säkerligen ha någon sorts hyllningsceremoni. E-bay skulle översvallas av svindyra hockey-samlarkort, autografer och fotografier. Och jag skulle ha varit på planet som Peter Forsberg dog i.

Att ett plan kraschar känns inte otroligt. Men att Peter Forsberg skulle dö i en flygplanshrasch kändes otroligt. Och att jag skulle vara med på det planet kändes så otroligt osannolikt, ja nästan löjligt omöjligt.
Så jag blev helt lugn. Planet kunde inte krascha: Peter Forsberg var ombord.