fredag 17 december 2010

Elin

Jag vill ta några minuter och skriva en kärleksförklaring till min vän Elin.

Jag gillar människor som överraskar mig, människor som inte är vad jag först trodde att de var. Därför blev det ingen blixtförälskelse i Elin för min del - hennes överraskning var att hon är precis så som jag först uppfattade henne.

Hon är nog den enda jag känner som verkligen till hundra procent är sig själv i alla lägen och med alla människor. Som inte förställer sig för någon, och som, till skillnad från jag, tycks vara i så total harmoni med sig själv. Det känns inte som att det ens är en diskussion för henne - jag har nog aldrig hört henne racka ner på sig själv i någon seriös mening (återigen, till skillnad från jag).

Jag vet inte om det är detta som gör att Elin kan hantera allt jag säger och gör med inte mycket mer än ett lyft på ögonbrynet. Det känns som att jag skulle kunna säga till henne att jag älskar lukten av sopor och hon skulle dra lite på smilbandet, förmodligen säga sitt standard-usch!, men fortfarande acceptera det med en axelryckning.

En sak som jag verkligen älskar med Elin är en sak hon brukar säga till mig: hon brukar kalla mig för en tönt. Det kanske inte låter så smickrande, men jag har funderat på det. Ingen har kallat mig tönt förutom Elin, men en tönt är faktiskt precis vad jag är. Det har inte riktigt slagit mig tidigare, innan Elin började säga det, men det är sant. Och därför är det så trevligt när Elin säger det - det känns som att hon verkligen ser mig för den jag är, på ett sätt som inte ens jag kan helt och fullt.

Dessutom har Elin ett gott hjärta.

Mitt tecken på att jag älskar någon är när jag inte stör mig på deras "fel". Saker som jag skulle stört mig på om någon annan gjort det irriterar mig inte det minsta när någon jag älskar gör det, för det ingår liksom i paketet och blir en del av det jag älskar. Och det finns ingenting jag stör mig på hos Elin - för mig är hon perfekt som hon är.

Och om Elin inte grinar när hon läser det här, då är jag verkligen helt ute och cyklar, för Elin grinar till allt. Grinar du, Elin?


2 kommentarer:

  1. MEN GUD FANNY!
    TACK! Va fint skrivet!!! ojoj!
    (TACK FANNY, nu sitter jag och gråter på jobbet, friskt!!!)

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Det slår aldrig fel!

    SvaraRadera