Att känna sina familjemedlemmar

Apropå min mamma så har hon ibland ett ganska hetsigt temperament. Det kombineras dåligt med hennes anlag för att alltid vara sen. Jag vet inte om det är för att jag och mamma är ganska lika som personer, men jag har ju alltid kunnat läsa av mamma och därav även veta när det absolut inte passar att säga/göra vissa saker. Min bror och pappa har tyvärr ingen fingerspitzgefühl för detta överhuvudtaget.

Det finns en specifik händelse som väldigt tydligt illustrerar detta. Lucas och jag var typ 15, 16 år gamla och det var under den tiden Lucas låg i mammas och pappas shitstorm way för att han aldrig ställde in någonting i diskmaskinen utan ställde det i diskhon ovanför. Lucas var väldigt irriterad över detta och letade väl bara efter en chans att få sätta dit mamma.

En dag var mamma sen (som vanligt) och hittade inte sina nycklar. Hon sprang omkring med mord i blicken och pratskrek med luften, typ "jäääävla skiiiiit, var faaaaan är nyckelhelvetena?". Detta är tillfället Lucas tycker är helt perfekt att casually ställa sig vid diskhon, arrogant peka på en klump med kaffesump som mamma tömt i hon utan att kasta när den svalnat, och med undertryckt triumf säga "ska den här ligga här?".

Mamma bara:

Och jag stod vid sidan av med handen förundrat placerad över ansiktet och skakandes på huvudet.

Att inte bli som sin mamma

Ni vet hur man lovar att inte bli som sin mamma. Min mamma brukar alltid bära på tusen saker som hela tiden nästan håller på att ramla ur hennes grepp, och ibland ramlar något och när hon böjer sig ner för att plocka upp det så håller hon på att tappa allt annat.

Jag har blivit exakt som min mamma på den här punkten.

Panikångest

Jahapp, jag som trodde jag var oövervinnerlig i fråga om att hantera stressen i mitt liv gick till slut bet. Två år höll det, men nu verkar det som att jag kanske gått in i väggen. Ska iväg till vårdcentralen idag för att rådgöra med en läkare.

Har fått panikångest senaste månaden, nytt fenomen för mig. Fick det för andra gången i söndags och har sedan dess varit ett stressat vrak. Tänk dig att du har ett spännband runt bröstet och att luften då och då bara innehåller hälften så mycket syre som normalt. Ungefär så är det. Och när jag väl blivit stressad över något vägrar akutstresskänslan släppa. Jag blir dessutom stressad över de mest bisarra saker. Så hur ska jag tackla detta? Genom att avsäga mig jobb och ansvar och försöka ta det så lugnt som möjligt. Samt humorisera det. Varför bryta gamla mönster menar jag.

Så jag tänkte föra lite anteckningar över vad som gjort mig så stressad att jag inte kan göra annat än att stirra ut i luften och ta djupa andetag.

I förrgår blev jag till exempel stressad över att det var fint väder och jag låg inomhus och läste istället för att ligga i trädgården och jobba på min solbränna. Kunde inte läsa mer för att jag tappade koncentrationen eftersom jag blev så stressad.

I morse lyssnade jag klart på en ljudbok som är tolv timmar lång. Ju längre jag lyssnade desto mindre gillade jag huvudkaraktären och storyn och jag var superbesviken efter att boken var slut. Blev så stressad över det att jag knappt klarar av att vara ute bland folk nu och har jättesvårt att andas.

Mitt i hur dåligt jag mår förundras jag över hur töntigt detta är.

En pärla och en diamant

Jag mår inte så bra just nu. Min kropp har börjat reagera på all stress och jag har börjat få panikattacker. Igår åkte jag hem från jobbet då jag nästan fick en panikattack mitt under sändning. Ikväll började jag gråta lite för att jag såg på The Young Victoria och slutet är så fint. Men sen slutade jag inte gråta utan låg och grät och grät i soffan i flera minuter.

Jag och Tobias gick och la oss och jag pratade om att jag är så tacksam för att han ställer upp för mig utan att ifrågasätta mig. Igår åkte han över en timme kommunalt för att hämta mig på jobbet eftersom jag inte ville köra bilen hem till exempel.

Jag:
Du är en pärla.

Tobias:
Det är för att du förtjänar det, för att du också är en pärla.

Jag:
Jag känner mig inte som en pärla.

Tobias:
Inte?

Jag:
Nej. Jag känner mig som grafit. Mörk och kantig.

Tobias:
Grafit består i huvudsak av kol, och om man pressar kol tillräckligt hårt så blir det en diamant till slut.

*Paus*

Jag:
Wow.

Tobias:
Episkt!

Sen började vi båda asgarva.

Prata med tandkräm i munnen

Tobias spelar tv-spel online. Jag sitter i soffan och borstar tänderna.

Jag, med munnen full av tandkräm:
Hmmhmm hmmmm hm hm? (Översättning: Vilket lag är du?)

Viftar med fingret över skärmen.

Tobias:
Vi är blå, så det går inte så bra.

Jag:
Hm hmhm hm hm hmhm hmmhmm hm hm hmhm. (Översättning: jag gillar att du alltid förstår vad jag säger).

Tobias:
Nej, jag spelar själv. Jag är uppkopplad, men jag spelar inte med Mange.

Fail.

Att vara kompis med en skåning

Kan bara räkna pengar

Tobias:
Hur länge har de varit ihop?

Jag:
Sen juli.

Tobias:
Men hur länge är det då?

Jag:
Du får väl räkna själv din jävla latmask, det är ju för fan du som jobbar på bank.

Tobias:
Ja, men jag kan inte räkna månader. Jag kan bara räkna pengar.

Focus

Jag och Tobias såg filmen Focus igår (den var rätt bra, förstår faktiskt inte varför den fått så dåliga recenssioner).

Jag:
Nä, fy fan vilken snygg frisyr.

Tobias (blixtsnabbt):
Det är ju ett helt vanlig kortklippt afro.

GAA 0.00

Tobias var tvungen att jobba i helgen så han kom tidigt i morse för att pussa på mig.

Jag:
Jag har GAA 0.00 cause you never score with me.

Tobias:
Va?

Jag:
Jag har 0.00 cause you never score.

Tobias:
Sover du lite nu eller?

Jag (som att Tobias är dum i huvudet):
Ja, jag har ju precis vaknat, eller hur?

Tobias:
Jaja, okej. Jag måste gå till jobbet nu.

GAA är alltså goals against average, alltså hur många mål en hockeymålvakt släpper in i snitt per match. Har man 0.00 har man alltså inte släppt in ett enda.

Bara för att klargöra: jag har inte alls 0.00. Jag har heller ingen aning om vad jag drömde för att komma fram till denna konversation.

De första tio sekunderna

De första tio sekunderna från att jag steg ut hemma tänkte jag "Åh, vad mysigt att det snöar!".

De resterande sju minuterna ner till tunnelbanan tänkte jag "åååh, vad blöt min halsduk är och så trycker den mot ansiktet som blir blött och kallt. Och mitt huvud känns som världens värsta brainfreeze eftersom håret blir blött och sen blåser isvindar på det. Och fan vad blött det är på marken, kommer mina stövlar sabbas nu? Jag har ju inte impregnerat dem på två månader."

Och by the looks of it såg jag lika eländig ut som jag kände mig om jag ska gissa varför jag fick så många blickar av de som mötte mig i rulltrappan.

Till min älskade...

Ligger i sängen och du är bredvid mig. Jag ler mot dig och njuter av din närvaro. Jag tänker på alla våra fina stunder tillsammans. Du är alltid där för mig när det är som värst, när jag ligger utmattad men utan att kunna somna. Du lindrar, ger mig frid och hjälper mig att sova. Jag minns när min chef delade med sig av dig när jag saknade dig på jobbresan trots att han tyckte att det var sjukt äckligt. Min glädje över din effekt på mig överträffar dock alla känslor av äckel. Otrivin nässpray - vad skulle jag göra utan dig när jag är förkyld?

Kreditupplysning

När jag kom hem låg en kreditupplysning på mig och Tobias vardera på hallmattan. Jag la dem på bänken utan att öppna dem. När Tobias kom hem ropade han "ÅH! Kreditupplysning!"

Bara Tobias blir exalterad av en kreditupplysning.

Location:Tavastgatan,Stockholm,Sverige

När Tobias hostar

Jag såg reklamen för Theracough hostmedicin. En man vaknar mitt i natten och hostar och hans skitsnygga partner lägger en ömsint hand på hans axel och ser medlidande ut. Jaha, är det så man ska vara som sambo? Jag är ju askänslig med min sömn, så det här är händelseförloppen när Tobias hostar i sängen:

Tobias:
*Host host host host host*

Jag ligger med ryggen mot honom och pressar demonstrativt ihop ögonen.

Tobias:
*Host host host host host*

Jag fortsätter ignorera honom.

Tobias:
*Host host host host host*

Jag:
Whenever I have a cough, I just stop coughing and be awesome instead.

Tobias:
*Host host host host host*

Jag lägger en kudde över huvudet och pressar den hårt mot örat.

I väntrummet

Jag sitter och väntar på röntgenbesked av mitt nyckelben efter ett fall i skidspåret och mitt emot mig är en kvinna med en bebis. Jag var inte riktigt beredd på hur otroligt störande jag visade mig tycka det var att hon pratar med sin pyttelilla bebis som att den fattar vad hon säger.

Högt så att alla hör:
"Nu ska vi gå hem, det blir väl skönt så får du sova lite. Ja, åh vad gott det var med välling, mmm!"

Ord som förklarar ord

Läser en artikel inför tentaskrivning:
"Kvalitativ forskning är hermeneutisk, dvs. forskningsmöjligheterna är legio."

Jaha, de är legio! Varför sa du inte det från början?

Ni vet när man hatade grammatik i skolan. Varför gjorde man det? Jo, för att alla ord som förklarades, förklarades med ett annat ord man heller inte fattade.

Tobias tipsar

Måste ringa Telia och halebop efter att ha fått en rad struliga fakturor vid abonnemangsbyte.

Tobias:
Det är bara att vara hård mot dem. Säg "vad fan håller ni på med? Vad fan är det jag ska betala egentligen? Och jag tänker fan inte betala någon jävla påminnelseavgift, det är ni som har strulat till det här, nu får ni fan skärpa er". Tänk att det är personen du pratar med som har gjort fel.

Äpple på biblioteket

Jag är en människa som tar mycket plats. Men jag är också en människa som tycker att det är viktigt att visa hänsyn till andra människor, framför allt när man bor i en storstad där det är många människor på en liten yta.

Därför blir jag extreeeemt obekväm när jag sitter och pluggar på biblioteket och håller på att både somna och dö av hunger, men vill inte gå och äta för jag måste ändå åka snart, så då kan jag lika gärna vänta en timme. Jag bestämmer mig för att äta ett äpple. Mitt emot mig sitter en tjej som pluggar någon typ av svinsvår matematik. Jag biter i äpplet och det låter så extremt högt. Sen slurpar jag upp äppelsaften som rinner ut i mungipan, tuggar *krisp* *krasp* *kras* och sväljer med det ljudligaste gulpet någonsin eftersom det är så knäpptyst att ventilationstrumman som surrar låter som en orkan i tystnaden.

Vilket påminner mig om den gången jag, Lucas och Tobias tog med en påse chips på bio. Svårt att koncentrera mig helt på filmen när jag mest satt och försökte tajma in tuggandet till de högljudda actionscenerna.

This is a great way to not make friends.

Slem

Jag har förkylning på förkylning på förkylning. Och så försöker jag och Tobias sälja lägenheten just nu. Kombinationen ledde till:

Jag skulle precis gå hemifrån på morgonen en dag när det var visning senare på kvällen. Jag nös kraftigt och fick upp en underbar slem/snorklump i munnen. Var på väg att spotta ut den i diskhon men insåg att jag ju torkat ut både den och handfatet med papper för att de skulle vara spotless. Orkade och hann inte göra det igen.

Svalde slem/snorklumpen och gick.

De där kvällarna

Ni vet de där kvällarna när man tar tandkräm på tandborsten och skruvar tillbaka korken och ställer tillbaka tandkrämen på sin plats och DÅ inser att tandkrämsklutten på borsten ramlat ner i handfatet och man faller på knä och bara "WHYYYYYYY, GOD, WHYYYYYYY?!"

Fy fan vad trött man är de kvällarna.

Njutningen i att bestämma sig

Jag hatar att vela. Jag har tendens till ångest, och har dessutom dåligt tålamod. Jag har till exempel nu i två månader letat efter ett par stövlar för att kunna lösa problemet med att alla byxor - nu när det är mode med ankelbyxor - är för korta för att bära på vintern. Köpte till slut ett par Johnny Bulls som är väldigt populära bland tonåriga brat-tjejer efter att ha sett dessa på stan. Då vet jag i alla fall hur de ser ut, och de är väldigt enkla och neutrala. Dock är de liiiite hårda, och jag får ont på fotryggen på vänster fot om jag har mina inlägg i skorna. Så jag har klampat omkring i dem hemma i flera dagar och känt efter och velat och bara ååååååååååh ska jag behålla dem eller inte?!

Och nu bara bestämde jag mig för att fuck it, jag hoppas att de töjer sig.

Och då bara...

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH.

Den där njutningen i att ha bestämt sig inföll. Jag älskar att bestämma mig.