Igår vid frukosten blev jag påmind om en rolig sak när Elin berättade att hennes pojkvän Mange supernöjt mumlat "Ola bandola..." i sömnen, harmoniskt leende.
Jag känner en tjej vid namn Hanna. Vi har känt varandra sen vi gick på dagis, men ses nästan enbart när våra familjer umgås, vilket är lite synd eftersom Hanna och även henne storebror är grymt sköna människor, framför allt Hanna.
Hanna har en tendens att prata i sömnen. Eftersom jag delat rum med henne på resor har jag erfarat det själv och det är ju alltid rätt kul med folk som pratar i sömnen. Vi började prata om det sist vi sågs, och Hanna berättade om sin senaste punkt på cv:t.
Hon hade backpackat i Australien i några månader med en kompis och de brukade dela rum med främlingar. Hanna sover mer oroligt och pratar mer i sömnen när hon är i nya miljöer och med främmande människor omkring sig, så hon brukade förvarna de nya rumskompisarna om att hon kunde vara lite livlig.
En gång så var det två stycken som kom hem först på natten, som inte hade träffat Hanna tidigare. Medan de började göra sig i ordning för att gå och lägga sig satte sig Hanna plötsligt upp och stirrade på dem. De sa försiktigt hej, varpå Hanna påbörjade en lång monolog. Problemet var ju inte bara att de inte förstod att hon sov, utan att de dessutom inte pratade svenska. Det enda de uppfattade var att en av deras rumskompisar satt och stirrade på dem och talade i tungor för att efter en stund lägga sig raklång i sängen med slutna ögon och sova hur lugnt som helst. På morgonen hälsade Hanna glatt och fick till svar "what's wrong with you?"
Haha, tack Hanna för att du är så underbar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar