En pärla och en diamant

Jag mår inte så bra just nu. Min kropp har börjat reagera på all stress och jag har börjat få panikattacker. Igår åkte jag hem från jobbet då jag nästan fick en panikattack mitt under sändning. Ikväll började jag gråta lite för att jag såg på The Young Victoria och slutet är så fint. Men sen slutade jag inte gråta utan låg och grät och grät i soffan i flera minuter.

Jag och Tobias gick och la oss och jag pratade om att jag är så tacksam för att han ställer upp för mig utan att ifrågasätta mig. Igår åkte han över en timme kommunalt för att hämta mig på jobbet eftersom jag inte ville köra bilen hem till exempel.

Jag:
Du är en pärla.

Tobias:
Det är för att du förtjänar det, för att du också är en pärla.

Jag:
Jag känner mig inte som en pärla.

Tobias:
Inte?

Jag:
Nej. Jag känner mig som grafit. Mörk och kantig.

Tobias:
Grafit består i huvudsak av kol, och om man pressar kol tillräckligt hårt så blir det en diamant till slut.

*Paus*

Jag:
Wow.

Tobias:
Episkt!

Sen började vi båda asgarva.